Arbetet med regeringens och landsbygdsminister Sven-Erik Buchts livsmedelsstrategi har nu pågått under en stor del av året. Än är det tyvärr svårt att uttyda exakt vad strategin ska innehålla. Det är dock tydligt att strategin ska innehålla något för alla och göra alla nöjda. Det ska bli intressant att se hur man planerat för att lyckas med den bedriften.

Matlandet Sverige är glömt vid det här laget, och det är inte särskilt konstigt att en ny regering vill skapa en egen satsning som får chans att bygga på egna meriter. Så här i efterhand kan nog de flesta vara överens om att Matlandet Sverige lämnade efter sig ett stort nätverk av matentreprenörer i alla led från bonde till kock, som tillsammans har börjat sätta en sten i rörelse. Sveriges matkultur har mycket att ge, och det finns en enorm utvecklingspotential. Råvarorna finns, människorna finns, kunskapen finns och idéerna finns. Men just nu saknas något.

Alla vi som jobbar med de här frågorna, där man ofta har kontakt med myndigheter, kan nog ibland känna av ett visst motstånd. Viljan av att hellre se problem än möjligheter är inte helt ovanlig. Det är också lätt att själv fastna i en syn som är vanlig inom Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Med det menar jag att man högljutt klagar över motgångarna, väcker igenkänning och sympati, och sedan kommer undan med att inte göra något annat än att klaga. Nåväl, det kanske var väl hårt mot LRF.

Motgången som kan kännas av nu beror till stor del på att en övergripande strategi saknas. Signalerna om vad livsmedelsstrategin egentligen ska innehålla är obefintliga. Kommer industri och export ta allt fokus från småskalighet, matkultur och mathantverk? Landsbygdsprogrammet som finansierar de flesta investeringarna inom lantbruk och småskalig livsmedelsförädling har dessutom dragit ut på tiden enormt. Under tiden har investeringar fått vänta, alldeles säkert har några idéer lagts på is, troligt har en del engagemang tappats. För att vara bildlig: bristen på konkreta förslag har stoppat en del av mathantverkets engagemang i en vakuumpåse.

Vakuumet gör det inte befogat att bara klaga, helt tvärtom. Det är nu, mer än någonsin, som allt vårt rika svenska mathantverk ska lyftas fram. Maten med tydlig identitet som skapats genom kunskap och innovation av lokala råvaror. Maten som skapar arbetstillfällen och möten mellan olika kulturer. Maten som fler och fler efterfrågar, och inte bara inom Sveriges gränser.

Under mathantverksmässan Saerimner som anordnas av Eldrimner (Nationellt resurscentrum för mathantverk) den 6-8 oktober ska Sven-Erik Bucht tala under rubriken: Mathantverkets plats i regeringens livsmedelsstrategi. Jag är mycket nyfiken på vad han har att säga, och kan konstatera att det vore klokt av landsbygdsministern att åtminstone ge en hint om hur strategin konkret kan komma till gagn för det här landets fantastiska mathantverkare.