Foto: Bianca Brandon-Cox

Samtal med Martin Ragnar om svensk citrus, del 6:

Vad tar vi upp den här gången?

– Jag tänkte att det är dags att lyfta fram havtorn.

Den oreanga, syrliga, nyttiga…

– Precis, jag har tänkt så här…

Att havtorn – törnen vid havet – brandgula kontrasterar de väl till havets blåa nyanser. Eller om man så vill tjänar de istället som smakrika substitut för den likaledes brandgula och glödande solen som annars har för vana att varje kväll sänka sig ned vid horisonten, ned i det svalkande havet. Men törnena får inte själva svalka sig. Istället samlar de i sina bär den underbaraste aromatiskt syrliga vätska som kan skänka den törstigaste svalka en het sommardag. Men vägen dit kan se lite olika ut.

Vägled gärna vidare…

Visst kan man plocka bären och pressa till must själv, men musten blir snarare ett mos och kanske inte helt lättdrucken. Kanske blir den också väl syrlig. Lite som om man pressade en citron med kött och allt och drack rakt av. Nej, riktigt den syran är det inte man söker en het sommardag. Snarare är det lemonadens svalka som hägrar – lemonaden där citronjuicen blandats ut med vatten och socker till en perfekt balans.

Så vi byter väl då – byter citronens översura koncentration, mot havtornets syrliga smakmångfald – men fortsätter som med lemonaden: havtornsmust, vatten och socker och så den heta solen där ovan.

Vad det blir? Visst kan man kalla drycken för ‘havtornad’ – men varför inte försöka
sig på en lite mer genomtänkt språkutveckling när sådan ändå behövs? Kanske
‘törnetörst’ kan förslå?

Tack, du lyckades verkligen göra mig törstig nu, men vad blir nästa ämne?

Inslag av lingon finns i alla fall med…

Andreas Johansson och Martin Ragnar

 www.gastronomiskasamtal.se